Nu händer det grejer.. först får man läsa tidningen att en tonåring blivit våldtagen av en känd artist..eller någon i hans krets iaf..och i samma lokaler som jag jobbar i på vardagarna..känns för j-t rent ut sagt.. det var någon form av gymnasieinspark där i helgen.. fest för gymnasieelever.. nu är ju inte MITT jobb eller min chef ansvarig för festen.,,han har bara hyrt ut lokalen men ändå.. känns jobbigt ändå.. man tänker ju på den stackars tjejen..

Rök ihop med G idag..jag gick ner för att ta en snabb kopp kaffe o ett bloss och tänkte precis fråga henne om hon hade lust att följa med ut på ett bloss.. hann inte... hon började gapa om att hon tycker det vore önskvärt om hon fick lite hjälp med att köra ner disken och upp med den rena..för du slapp minsann springa med disk när du hade disken sa hon.... ja då ja.. men då var det åxå två personal i lilla... 

 jag sa att ni är ju ändå två inne på stora.. jag är ensam inne på lilla.. och har inte tid att springa med vagnar.. när barnen äter lunch måste jag hinna få i mig mat åxå.. sen finns inte tid för mig att få något att äta.. så fort barnen ätit fördigt lär jag börja plocka undan från rummen och hinna städa i tre av dem innan mellanmålet ska ut till halv tre... tiden räcker inte till... som tur är hörde chefen hur hon gormade och tack o lov talade han om för G att disken är inte något jag ska ta ansvar för.. mina arbetsuppgifter är inte disken.. det ingår så att säga inte i mina arbetsuppgifter.. G snörpte på munnen och drämde ner en rack med tallrikar sen knep hon..

Hur mycket jag än vill så kan jag inte hinna med allt...visst.. vi är en "man" kort nu... men vi ska enligt chefen inte vara mer anställda heller.. även om det kanske skulle behövas en person iaf på deltid.. de är två nere i köket och vi är tre uppe salarna. Sen att det finns två som gärna smiter undan en hel del jobb är inget jag kan lastas för. 

Njae... börjar kännas lite jobbigt nu vissa dagar..undar hur länge det här kommer funka..ska man fortsätta kämpa eller bryta ihop o gå o lägga sig???