Äntligen är hösten här. Vi går mot en ny vår, ett nytt år. 

Ska bli så skönt att få lämna 2014 bakom mig. Första halvan av året iaf. Bara tårar o elände.

Att andra halvan av året har blivit den absolut lyckligaste tiden i mitt liv trodde jag aldrig.

Visserligen blev det lite tårar även under hösten...mitt första barnbarn kommer inte än. Det lilla livet som var på väg klarade sig inte. Det gör ont att tänka på. Men som junior sa... de försöker igen.

Men för övrigt..så mår jag bra. Jag är lycklig.

Att något gott skulle komma av alla tårar o allt elände som var i början av året är för mig helt obegripligt.

Jag hyser inget agg över det som hände, inte nu längre. Känner mig inte sorgsen längre annat än att jag tycker det är synd att någon som betytt så mycket för mig ska visa sig ha helt andra sidor än jag trodde från början. 

Det är trist o tråkigt att man ska bli klandrad för saker man inte ens ha gjort. Bli anklagad för det ena o det andra bara för att personen i fråga har problem med att lita på folk sen tidigare. Det är INTE mitt fel. Jobbigt att stå mitt i det.

Men... nu är det över. Jag hoppas bara att livet kan gå vidare även där. Att lyckan kommer till det huset och hjärtat också. För jag vill inget ont. Älska det vi hade från början kommer jag alltid göra. Men det räckte inte hela vägen. Förlåt. 

Nu tänker jag bara vara lycklig. Fortsätta suga på den karamellen så länge jag kan.