Har tagit det lugnt i veckan...jobbat visserligen men sett till att inte ta ut mig för mycket. Har axlar som jag mer än gärna skulle vilja byta ut just nu...reservdelar...finns det på nån gammal skrotgård?

Ta det lugnt ska man göra...inte forcera o stressa fram..gör man det kan mycket bara gå fel....och det vill man inte... inte jag iaf.... har stressat förr.....och det har inte slutat bra..särskilt när det finns så mycket att vara rädd om....så mycket att ta hänsyn till..andra människor runt omkring..som behöver tid att vänja sig vid allt som är nytt... då måste man ta det lite easy.

Visst,....glädjen...känslan....lusten...finns där..men man måste behärska sig lite o ta ,kanske inte EN timme i taget, men iaf ta det lite lugnt...förhoppningar finns..självklart...men man kan aldrig veta hur morgondagen ser ut..saker o ting kan ju ändras i en nanosekund utan att man kanske vill det. 

Viljan finns...att det ska vara bestående...men man vet aldrig...det kanske inte funkar av olika anledningar..kanske finns det där lilla lilla som gör att det inte känns riktigt riktigt bra...kanske är inte visionerna de samma..även om olikheter ibland kan vara bra..vad vet jag...

Huvudsakern är väl ändå att man någonstans har ett hopp o att man där tänker lite lika sen hur lång tid det tar är oväsentligt..om det tar ett halvår...ett år...två år...det kommer en dag när man bestämmer sig för hur man egentligen vill ha det...då får man ta ställning till det DÅ... just nu vill jag bara njuta så mycket jag kan...NÄR jag kan...få känna glädjen...ha roligt..skratta...när man får chansen..tiden får visa vad som sker... just nu känns det i alla fall bra...och det vill jag att det fortsätter att göra....gillar känslan liksom...;)

Känns som om jag blivit överkörd av en ångvält....suttit med vetekudden på axlarna flera dagar i rad nu...men släpper gör det inte..det är då själva f-n att man inte ska kunna leva ett normalt liv utan att kroppen börjar strejka!..Ruskigt less på det nu. 

Men för övrigt mår jag bra.....riktigt ordentligt extremt bra...*L*...ovanlig känsla men behåller den mer än gärna.

Idag är tankarna visserligen lite splittrade...minns en vän alldeles extra mycket idag...idag är det hans födelsedag...för ett år sedan fikade vi tillsammans...på hans 50 års dag..... nu är han borta...men fortfarande kvar i våra hjärtan...

Du är så saknad fina fina vännen. Vår vänskap var speciell...så nära ...så varm. Tänker på dig extra mycket idag.

vila i frid vännen min.   

Sitter hemma i dunderförkylning...IGEN.... det börjar bli ganska retsamt. Hann ju inte jobba mer än en vecka så var den tillbaka igen. Men trots allt elände med feber o envis hosta så mår jag så där oförskämt BRA!

Visst...det finns saker som ger lite smolk i glädjebägaren men i det stora hela mår jag bra.. de där små små sakerna som smyger sig in i vardagen...samtalen som får mitt hjärta att le...de där skämten i telefonen som får mig att brista ut i asgarv...

Ja de där roliga stunderna som gör vardagen lite lättare. Det gör mig riktigt riktigt glad.

Även om jag inte vet hur det ser ut om en vecka..eller ens i morgon... men just NU mår jag alldeles utmärkt. Jag vågar nog påstå att jag känner mig lyckligt lottad.

Det är en känsla jag inte är van vid...försöker att inte tänka på Newtons law... den där om att inte vara för glad..för snart kommer det något som raserar glädjen igen... nä...den känslan skakar jag av mig...försöker i allafall..

Sen att jag har fått jobba hemifrån trots att arbetstelefonen är avstängd...ja..det är inte mycket att göra åt saken... tyvärr är det ju några som har mitt privata nummer....o jag försöker guida o leda jobbet så gott jag kan...men jag gör det efter min ork och förmåga nu när jag inte är pigg..för tydligen kan inte några tänka själva... men men... det får vara som det är ändå... jag svarar om och NÄR jag orkar.

Inväntar junior som för tredje gången idag lovat att sätta upp hyllan i köket... hade satt upp den själv om orken fanns....skulle ju vara önskvärt om mina två juveler kunde hålla sig hemma iaf liiiiite så jag fick lite hjälp nu när jag nära nog är svimfärdig o däckad i feber... men man kan inte få allt...

livet alltså... man kan inte bara se allt genom rosa tyllgardiner hela tiden. Livet har sina us and downs..så är det bara. Men det underlättar alltid om man har någon som förstår..som lyssnar o finns där vid sidan om. Som går bredvid ibland kanske lite bakom ...bara någon finns där...det måste inte vara roligt jämnt... men finns känslan...och viljan så går det ..kanske inte lättare...men man vet att man inte står ensam. 

Allt man behöver göra är att våga ...ta emot...våga släppa in..

Att man kan ha så mycket känslor på så kort tid......det känns bra...samtidigt som det skrämmer... känslorna i sig skrämmer inte...men rädslan att förlora skrämmer... vi har inte träffas så länge..men ändå... vi har känt varandra länge men ändå inte...man förändras genom åren..men trots det är du densamma, den jag minns från förr...bara mer man idag än någonsin förut. 

Jag blir varm i hela kroppen bara jag hör din röst..du gör mig lycklig bara av att vara i närheten..kanske säger jag för mycket nu, men då får det vara så... jag vet inte hur framtiden blir men jag hoppas vi kommer finnas där för varann även då. 

det får ta den tid det tar...det tar tid att lära känna varann..det tar tid innan man vågar släppa någon riktigt riktigt nära...men samtidigt...varför ska man "vänta" om det känns bra? Visst...vi måste ta hänsyn till andra runt omkring, självklart ska vi göra det...men jag är inte rädd för att satsa om det känns rätt.....och just nu känns det så...tycker om dig....mycket.

Usch...jag trodde ju du skulle hålla dig borta! Du är en ovälkommen "gäst"... tycker du har varit här o hälsat på alldeles för många gånger den senaste tiden.. sist du var här var du väldigt långdragen.....det är inte mer än en vecka sen jag sparkade ut dig härifrån...men tammefan....nu är du tillbaka igen!!

Förbenade förkylning! Jag vill inte ha dig här!!!!!

Ibland har man dagar och stunder när man känner sig hjälplös och frustrerad...när man ingenting kan göra för att hjälpa.. när man vill finnas där som stöd..vara någon som lyssnar när livet är tungt.

Stunder där man vill sudda bort allt som gör ont för någon annan... men när det inte går.... då blir jag frustrerad...ledsen...inte så mycket för min egen skull men för den personen det gäller. Jag vet ju så väl hur svårt det kan vara att ta emot när man inte riktigt orkar själv.

När man inte är vän med situationen..när livet känns orättvist..när man inte ser någon ljusning..när saker o ting gör för ont. Då man bara vill krypa in i ett hörn o stänga omvärlden ute.

Jag vill bara finnas där för dig...vill du ska veta det vännen. Jag finns här för dig. Allt du behöver göra är låta mig göra det. 

Åkte iväg med tjejerna på jobbet med Cinderella igår.... förutsättningarna att det skulle bli en extremt rolig resa var ju stora... men vad gör jag då....

Jo...jag hade kul...var uppe på dansgolvet halva kvällen.... men tankarna var någon HELT annanstans.... gick o la mig runt ett....låg bara o längtade hem....eller egentligen längtade "bort"..... saknade hans famn så jag höll på bli tokig...men han ringde...;) det gjorde mig glad. 

Är nog inte bara "smått förälskad"....det är något mycket mer än så....jag måste nog ta o erkänna det för mig själv trots allt.