Usch....riktigt irriterad nu...

Hur kan man vara så fullständigt egoistisk så man bara tänker på PENGAR PENGAR och PENGAR när det gäller ens barn??

Tänker inte gå in på för mycket detaljer men om man nu har ett barn..( i det här fallet en tonåring) som valt, efter ett år med varannan veckas boende, att bo hos den ena föräldern mer på heltid o den andra tor-sön varann vecka, för att få ordning på sin skolgång och för att ha lite mer ordning på sitt boende..då det inte fungerat ekonomiskt i det andra boendet..med mat på bordet osv osv..och otryggheten med att  inte veta om den andre föräldern  finns till hands o eller är ute på krogen var o varann helg.. hur kan man då bara se till sitt eget o mer eller mindre hota den andra föräldern med att man kommer ställa till ett helvete..se till att den andra kommer förlora allt..säga att den andra lurar systemet (hur nu det skulle ha gått till )o gud vet vad

Varför kan man inte som vuxen människa se till BARNETS bästa o barnets behov?... Och inse att är ett barn över 12 år så bestämmer de sitt boende själv..(med samarbete med båda föräldrarna)..

Skulle man ENBART se till pengar så skulle varannan helgsförälder vara det bästa..bara betala underhåll o sen inte behöva lägga ut vare sig pengar eller behöva sätta sitt eget liv åt sidan för barnens skull..

Men barn kostar pengar...OCH framför allt TID...en tid som är dyrbar..man har bara sina barn till låns...man förbereder dom för vuxenlivet...och som vuxen i barns närhet måste man åxå AGERA vuxet. Och framför allt LYSSNA på vad barnet i fråga har att säga...och ABSOLUT INTE ge barnet dåligt samvete genom att säga : Du bryr dig inte om mig längre....

Nä fy!. Vilka fullblodsegoister det kan finnas.

Visst....det ansöks om underhåll för växelvis boende...men det skulle ge ca 165 kr i månaden.....hur försörjer man ett barn varannan vecka på 165 kr extra...när pengarna inte räcker till annars..(lr räcker gör dom om man prioriterar MAT framför krogbesök o tvspel/dataspel osv)...och sen ljuga om att barnet bott där under en viss tid..(då barnet i fråga bott hos den andra föräldern som därtill försörjt barnet med mat, närhet, tid...)

Nä...det övergår mitt förstånd.....det är inte föräldrarna som lider i längden....det är barnet!!..

Tänk efter innan det är försent!!