Fick hem en inbjudan i brevlådan i fredags..först höll jag på att missa den totalt...tog ju det vita stora kuvertet för reklam... öppnade ganska ointresserad...men fick en liten hjärtesnörp när jag läste.... 25-årsträff!....hm tänkte jag...VEM fyller 25? nån kusin lr nån kompis till junior.. läste vidare...

dags för klassfest....nääää herre min je....

Det är ju 25 år sedan jag gick ut högstadiet!!!

Fattar inte.....är det såååå längesen?!?

ujujuj...nog för att jag kan känna mig lite gisten o stel ibland...men det där låter ju som evigheter sen!..

Men det är nog sant...även om jag vägrar tro det..

Men självklart ska det bli kul att träffa alla ( ja alla lär nog inte komma från klassen men eftersom två högstadieskolor från stan är inbjudna på samma plats o samma dag så lär det ju i alla fall vara en hel del folk man känner o känner igen. Eller känner igen.... har ju mött några på stan ibland som jag knappt känner igen...en del förändras nåt så otroligt.. klart man förändras på ...vad var det nu... 25 år...suck..

men ibland är det skrämmande när man möter en del från skolan som gummat o gubbat till sig... då blir jag RÄDD människa...du är bara 40 år!!!...Bete dig inte som om livet sprungit ifrån dig!!. sen finns det ju så klart en del som tror de är tonåringar fortfarande och det är ju kanske nästan värre. Visst....barnasinnet ska man ju alltid ha kvar men ... äh..folk får väl vara som de är, men i vissa fall är det tragiskt.

hur som.....skitkul ska det bli iaf..