Har ju min blogg för att kunna skriva av mig och vill ju kunna skriva om allt utan att behöva dölja något...så jag känner inte att det är fel att berätta om varför jag hade sån ångest i morse..

Jag är inte längre särbo....jag är singel.... det känns tungt eftersom jag vet att jag sårar honom, men man växer ifrån varandra..man kommer till en gräns där det är dax att bestämma sig om man ska stanna eller gå.

Såg helt enkelt ingen framtid med oss som par. vi har haft våra extremt tunga perioder..och ibland blir man starka tillsammans eller så skiljs man åt. Jag har nog tyvärr tappat bort mig själv lite under de här åren vi har kämpat tillsammans. Behöver tid o ro för mig själv...energi att orka med vardagen och energi att umgås med mina barn..

Men visst 17 känns det tungt...vanan är svår att bryta...vi har ju alltid funnits där för varann..är ju van att bara lyfta luren så finns han där (oftast iaf)..men tyvärr har de tunga dagarna varit mer än de lätta....o tillslut håller det inte.

Jag hoppas bara att han kan gå vidare och att han ändå finner lyckan. Han förtjänar kärlek...men jag kan inte ge honom den.

Det är dax för mig nu att leva mitt liv!..

Så så är det med det....det var därför jag hade sån ångest i morse...men nu är det gjort...och en tung sten är borta från mina axlar.

Usch...idag blir en tung dag...jag bara känner det...vet att den här dagen kommer att ändra hela mitt liv och jag vet att det i slutänden blir bra...men ändå har jag sådan ångest..

Nåja...nyvaken är jag..nästan..har fått i mig en kopp kaffe, men det rostade brödet ligger orört..har ingen matlust. Skrutt börjar pipa så det är väl dax att ta ut flickorna på promenad..tog ju en lite tidigare promenad igår kväll så det är väl lite smått panik nu. Annars brukar de ligga o sova tills jag fått på mig kläderna...har ju två morgontrötta flickor..;)..

Kan ju vara bra att få komma ut i friska luftan o skingra tankarna.