Har ju min blogg för att kunna skriva av mig och vill ju kunna skriva om allt utan att behöva dölja något...så jag känner inte att det är fel att berätta om varför jag hade sån ångest i morse..

Jag är inte längre särbo....jag är singel.... det känns tungt eftersom jag vet att jag sårar honom, men man växer ifrån varandra..man kommer till en gräns där det är dax att bestämma sig om man ska stanna eller gå.

Såg helt enkelt ingen framtid med oss som par. vi har haft våra extremt tunga perioder..och ibland blir man starka tillsammans eller så skiljs man åt. Jag har nog tyvärr tappat bort mig själv lite under de här åren vi har kämpat tillsammans. Behöver tid o ro för mig själv...energi att orka med vardagen och energi att umgås med mina barn..

Men visst 17 känns det tungt...vanan är svår att bryta...vi har ju alltid funnits där för varann..är ju van att bara lyfta luren så finns han där (oftast iaf)..men tyvärr har de tunga dagarna varit mer än de lätta....o tillslut håller det inte.

Jag hoppas bara att han kan gå vidare och att han ändå finner lyckan. Han förtjänar kärlek...men jag kan inte ge honom den.

Det är dax för mig nu att leva mitt liv!..

Så så är det med det....det var därför jag hade sån ångest i morse...men nu är det gjort...och en tung sten är borta från mina axlar.

 

Kison

7 februari 2010 20:50

Usch va jobbigt. Det är minst lika jobbigt och svårt att vara den som lämnar som att vara den som blir lämnad. Det får ta den tid det tar att komma på rätt köl igen. Nu har du iaf tagit ett steg på vägen och det kommer han oxå göra så småningom. Stor kram på dig!

http://sandmellantarna.com

 

anka

7 februari 2010 23:55

usch,va jobbigt...ja förstår att det måste kännas konstigt, för ni har ju verkligen ibland kämpat som du säger...
hoppas att du snart mår bättre, men det är ju så,man ska följa sitt hjärta. Stor kjam te däj /Anka

 

margit

8 februari 2010 10:47

Hittat o läst lite i din blogg. läser att du precis separerat...så har även min dotter gjort..hon som fyller år i dag...(se min blogg) och det är hon som tagit intiativet...så finns oron hos mig...som mamma till henne...hon är nu ensam med 4 barn...men precis som du..så tyckte hon inte att realtionen var OK!..och visst äe det då bättre att "gå åt varsitt håll"...men visst är det tufft.
Har ju själv skilt mig 2 ggr..samt brutit samboförhållande...men nu är jag "särbo/sambo" sedan snart 6 år tillbaka...
Önskar dig lYCKA TILL till ditt beslut!!
Kramen min vän..som jag inte känner..

http://margitholm.blogg .se

 

browneyedgirl

8 februari 2010 11:56

Hej!
Ser att jag missat en hel del så jag ska läsa ikapp lite.
Ta hand om dig!

http://www.metrobloggen.se/browneyedgirl

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag...     Vill du följa med så följ med HIT    Kommer kika in här lite titt som tätt o kanske fylla på med lite smått o gott men min vardag delar jag alltså ovan.  ...

Funderar på om jag skulle byta bloggportal.   Men jag vet inte än. Har ju använt bloggplatsen så väldigt länge.   Men är ändå inte riktigt nöjd med den.    Kanske ska byta nich helt . Känns som om den här bloggen o det här namnet gjort s...

    Att försöka förändra en annan människa       för att denne inte passar in i ens mallar.        Att lyssna på skitsnack     istället för att bilda sin egen uppfattning.      Att berätta saker för ngn som ngn annan ...

Äntligen är hösten här. Vi går mot en ny vår, ett nytt år.    Ska bli så skönt att få lämna 2014 bakom mig. Första halvan av året iaf. Bara tårar o elände.   Att andra halvan av året har blivit den absolut lyckligaste tiden i mitt liv trodde ...

Är så lycklig nu att jag inte finner ord till det! Allt faller på plats.   Tänk så mycket tid man slösat bort istället för att finna lyckan.   Har funnit kärleken..en sann o äkta kärlek.   Det är så skönt att ha någon vid min sida som upp...