livet alltså... man kan inte bara se allt genom rosa tyllgardiner hela tiden. Livet har sina us and downs..så är det bara. Men det underlättar alltid om man har någon som förstår..som lyssnar o finns där vid sidan om. Som går bredvid ibland kanske lite bakom ...bara någon finns där...det måste inte vara roligt jämnt... men finns känslan...och viljan så går det ..kanske inte lättare...men man vet att man inte står ensam. 

Allt man behöver göra är att våga ...ta emot...våga släppa in..

Att man kan ha så mycket känslor på så kort tid......det känns bra...samtidigt som det skrämmer... känslorna i sig skrämmer inte...men rädslan att förlora skrämmer... vi har inte träffas så länge..men ändå... vi har känt varandra länge men ändå inte...man förändras genom åren..men trots det är du densamma, den jag minns från förr...bara mer man idag än någonsin förut. 

Jag blir varm i hela kroppen bara jag hör din röst..du gör mig lycklig bara av att vara i närheten..kanske säger jag för mycket nu, men då får det vara så... jag vet inte hur framtiden blir men jag hoppas vi kommer finnas där för varann även då. 

det får ta den tid det tar...det tar tid att lära känna varann..det tar tid innan man vågar släppa någon riktigt riktigt nära...men samtidigt...varför ska man "vänta" om det känns bra? Visst...vi måste ta hänsyn till andra runt omkring, självklart ska vi göra det...men jag är inte rädd för att satsa om det känns rätt.....och just nu känns det så...tycker om dig....mycket.

Usch...jag trodde ju du skulle hålla dig borta! Du är en ovälkommen "gäst"... tycker du har varit här o hälsat på alldeles för många gånger den senaste tiden.. sist du var här var du väldigt långdragen.....det är inte mer än en vecka sen jag sparkade ut dig härifrån...men tammefan....nu är du tillbaka igen!!

Förbenade förkylning! Jag vill inte ha dig här!!!!!

Ibland har man dagar och stunder när man känner sig hjälplös och frustrerad...när man ingenting kan göra för att hjälpa.. när man vill finnas där som stöd..vara någon som lyssnar när livet är tungt.

Stunder där man vill sudda bort allt som gör ont för någon annan... men när det inte går.... då blir jag frustrerad...ledsen...inte så mycket för min egen skull men för den personen det gäller. Jag vet ju så väl hur svårt det kan vara att ta emot när man inte riktigt orkar själv.

När man inte är vän med situationen..när livet känns orättvist..när man inte ser någon ljusning..när saker o ting gör för ont. Då man bara vill krypa in i ett hörn o stänga omvärlden ute.

Jag vill bara finnas där för dig...vill du ska veta det vännen. Jag finns här för dig. Allt du behöver göra är låta mig göra det. 

Åkte iväg med tjejerna på jobbet med Cinderella igår.... förutsättningarna att det skulle bli en extremt rolig resa var ju stora... men vad gör jag då....

Jo...jag hade kul...var uppe på dansgolvet halva kvällen.... men tankarna var någon HELT annanstans.... gick o la mig runt ett....låg bara o längtade hem....eller egentligen längtade "bort"..... saknade hans famn så jag höll på bli tokig...men han ringde...;) det gjorde mig glad. 

Är nog inte bara "smått förälskad"....det är något mycket mer än så....jag måste nog ta o erkänna det för mig själv trots allt. 

Motivationen att åka iväg finns liksom inte riktigt... hade hellre velat vara hemma o kramas... men kramas får jag egentligen inte göra den här helgen iaf...vi har ju några att ta hänsyn till...några som inget vet om oss...så det här med att kramas får vänta tills nästa vecka....längtar...

Har pratat lite nu på morgonen..känns skönt att få ha rensa luften lite..vi står nog på samma nivå..båda är lite försiktiga..vill ta det lite lugnt men ändå känns det bra..just nu i allafall.. man måste inte ha bråttom heller bättre är att ta det steg för steg..lära känna varandra ordentligt...för även om vi "känt" varann i 30 år så känner vi inte varann... folk förändras genom åren..även om man på något vis fortfarande är densamma innerst inne..men erfarenheter och tiden gör att man förändras till viss del.

Trots allt så känner jag att jag KAN vara mig själv. Jag behöver inte föreställa mig o "låtsas" vara någon jag inte är. Kanske har det med min egen "mognad" att göra..jag vet ju att jag klarar mig om det skulle spricka men den smärtan aktar man sig för samtidigt. Kanske är det smärtan man så väl känner igen som gör att jag inte vågar släppa riktigt riktigt på garden..men det känns lättare nu när vi har pratat..

Lite lättare att ta dag för dag (även om vi pratar om resor till våren o saker vi vill göra tillsammans i sommar)..lite framförhållning o hopp om framtiden lär man ju trots allt ha även om man tar dagen lite som det kommer.. så länge det känns bra kan man ju göra det. Och jag hoppas det kommer kännas bra även längre fram. för tycker om......det GÖR jag... mycket. 

vågar nog påstå...att jag börjar bli kär...för mer än bara smått förälskad är jag allt. :)

på arbetsveckan alltså....blev en kort vecka... i morgon är jag ledig o far iväg med tjejerna på kryssning..känner mig fortfarande inte riktigt motiverad men det blir nog bra.

men kommer sakna hans röst i luren.......

börjar bli klart med tapetseringen här hemma..funderar på att byta tillbaka mitt rum med junior igen....grabben är ju ändå aldrig hemma så varför ska jag egentligen behöva bo i vardagsrummet?

Sen ska jag ju erkänna att det blev ju ruskigt snyggt med de nya tapeterna och ska jag då behöva vänta tills junior flyttar helt o hållet innan jag får tillbaka mitt rum?

Nä han kan gott o väl ha sin säng i vardagsrummet..det är väl inte mer än en natt i veckan som han sover hemma så...

Längtar nu..... mycket....den här veckan har varit lång....extremt lång...men bara jag hör din röst i luren blir jag varm i hela kroppen..... tror jag trillat dit ordentligt.....trots de försiktiga stegen jag tar...(låt vara att jag är feg då...men det är smärtan man är rädd för)

.men det känns bra...väldigt bra...njuter av känslan.

Men jösses vilken seg dag det varit idag...visserligen små små glädjestunder har jag haft...små meddelanden på telefonen som får mitt hjärta att le. Sånt värmer.

Men jobbet......segt...extremt segt..

Kom hem och möttes av ett rörigt hem..instängt o varmt o spackel och färgdoft...men det blir nog bra vad det lider s vi får helt enkelt stå ut med röran ett tag.