Det här med att försöka förändra människor..varför gör man det?. Varför duger inte folk som de är? 

Bara för att folk inte passar in i den mall man skapat? Eller måste man jämföra alla med någon annan? Blir bara så jädra less!!!

Varför ens bry sig om sånt? När skitsnack når mina öron så stänger jag helt sonika av eller så frågar jag den personen det berör om det verkligen stämmer, 

Jag går inte o funderar och väntar på att den personen ska säga något, personen i fråga kanske inte ens VET att folk snackar skit så HUR ska den personen kunna berätta om något den inte ens vet något om??!!

O sen till det här om saker o ting som kanske har hänt för 15-20 år sedan... spelar det någon roll idag? OM det ens har hänt så är det väl ändå gammalt o förlegat?

Iaf JAG är inte den personen jag var för 15 år sedan, mycket vatten har runnit under broarna sedan dess o tider o människor förändras, så varför i hela friden ska man eventuellt lastas för något som kanske inträffade för 15 år sedan??

Det är för mig obegripligt!.... 

Jaha..... nu är jag här igen.... soffliggandes.... o förkyld.... o troligen de enda gångerna jag får ork o tid att överhuvudtaget blogga.... eller om det är tristessen av att bara ligga i soffan hela dagen som gör det.

Vad vet jag.

Har så mycket funderingar, känns som om allt inte riktigt är som det ska. Funderar på varför man vill vara så "privat" över vissa delar..så där överdrivet privat på nåt sätt... skäms man? eller är det så att man inte riktigt vill stå för den relationen man har ? Jag menar, vad är det för mening med det när alla i stort sett redan vet iaf på den ena sidan.. om det inte är så att man inte riktigt är hundra på vad man känner? eller... rätta mig om jag har fel... 

Funderar mycket nu... på avstånd, märkliga fruntimmer , sk "vänner" som mer än lovligt visar att de har ett annat intresse än vänskap... såna där människor som inte respekterar andras liv o förhållanden... jodå...de finns o tydligen i kretsen runt i kring... sånt märker jag.

Nä, tänker inte låta vare sig mig lr ngn annan bli "dold"... jag står för det jag känner!! Får bara hoppas andra gör det åxå... annars kan man ju liksom bara ta o lägga ner o sluta anstränga sig.

Eller..

Om man hela tiden går och funderar eller ser "tecken" som inte finns där kommer man aldrig att bli lycklig.... man kan inte gå o "jämnföra" andra..i vissa situationer reagerar folk lika oavsett om man är lika eller olika på andra områden. Det handlar mer om hur den "andra" personen beter sig... 

Kanske borde vissa ta o titta till sitt eget beteendemönster istället för att haka upp sig på hur andra gör eller säger. Man kan inte vara alla till lags HELA tiden... 

O i förhållande till andra, i kärlek eller vänskap, så händer det saker ibland som kanske retar upp eller som gör en ledsen, irriterad osv men för den sakens skull betyder det inte att man börjar fundera på om relationen ska hålla...Håller man av varandra, som vänner eller som ett par i en kärleksrelation så har man andra sidor som man tycker så mycket om..det borde väga över... 

Tänk om alla skulle gå omkring o vara exakt lika?!....fy fasen så tråkigt livet blev då. Ne lite olikheter förstärker en relation. alltid lär man sig något av den andra/andre.

Nej.. ge inte upp bara för att du ser ngt du inte gillar..inte när allt annat är bra.!!! Inte om personen betyder mycket för dig Var rädd om det du har istället..

Man måste släppa det förflutna om man ska få framtiden att fungera!

Låt inte allt som hänt vara ett hinder för lyckan  att sätta bo i ditt hjärta. Jag är inte hon!

Öppna dörren till lyckan. Allt måste inte vara perfekt...se inte mig som en tillfällig gäst i ditt hem.

Se mig och det jag känner för dig.

Ta in känslan.

Släpp allt som varit.

Jag vill vara en del av ditt liv, finnas där för dig.

Leva med dig.

Älska dig.

Bli älskad  av dig.

Man måste våga för att vinna.

Usch... gillar inte när det blir fel..FEL! Har varit en upp o ner vecka hela veckan känns det som... ena dagen upp andra dagen ner..men helgen tog nog priset..en o samma dag o en hel drös med blandade känslor.. 

Vaknade med ett leende..."skräckfärd" på hoj i regnvädret under dagen..väldigt nervöst.

Fick en känsla av olust framåt eftermiddan...kändes inte riktigt bra... fick ett sms som gjorde mig fruktansvärt ARG LEDSEN BESVIKEN hela registret. 

Grät... var så fruktansvärt sårad o förstod ingenting...arg över situationen som uppstod..besviken eftersom jag kände mig utanför helt enkelt... 

För att senare på natten känna mig  glad, uppskattad men samtidigt kluven..

Vaknade åter igen med ett leende..något irriterad visserligen över en envis människa som inte har vett att förstå att trycker jag av samtalet så HAR jag inte lust att prata i telefon så tidigt en söndagmorgon..

frukost med den jag tycker så väldigt mycket om...lycklig...

Nu sitter jag här med ett leende på läpparna igen..trots en viss tomhet i mitt hjärta...avskyr de här varann veckas bestyren... varför ska det vara så långa avstånd? En vecka kan gå fort...men också så fruktansvärt sakta... 

Tomt!!!

Hatar mig själv när den där osäkerheten smyger sig på....när den lurar där strax bakom hörnet. Förstår inte varför den kommer fram så där titt som tätt! 

Är det gamla erfarenheter som gör sig påmind? Varför kan jag inte bara "go with the flow"? Flyta med liksom... stanna kvar i den där första känslan... inte låta mig påverkas av det som sker runt omkring? Av sånt som jag inte vet vad det handlar om... 

Är det bara för att jag är så rädd för att bli sårad? Har ju blivit det förr ...OCH överlevt.. men ändå... vill inte känna den smärtan igen...orkar inte.. varför kommer dessa hjärnspöken? 

Vill inte känna så här...vill kunna våga släppa osäkerheten.. kommer dörren öppnas mer? eller får jag fortsättningsvis bara ha den lite på glänt?

vet bara att jag vill....... våga öppna min dörr.... 

På att blogga alltså... vet liksom inte var tiden tar vägen...tid har jag ju eftersom jag sitter på "blå ansiktsboken" till o från men...

Nåja.. sommaren är äntligen här! Hela helgen har det varit solsken o varmt... lite gråa moln till o från men helt underbart väder . 

Njutit av god kinamat tillsammans med min underbara "kärbo" då vi var ute för att fira hans nya anställning. Glad för din skull hjärtat, även om det innebär att vi inte kommer kunna ses lika mycket. 

Var till sommarstugan en sväng idag...på hoj...känns i ryggen kan jag lova, men det var skönt att få en hel dag tillsammans även om jag mestadels bara såg nacken på kärbon....;) 

Blir ett kort inlägg idag eftersom klockan börjar bli sen...jobb i morgon så det är väl dax att försöka få mina fem timmars sömn....