Hatar mig själv när den där osäkerheten smyger sig på....när den lurar där strax bakom hörnet. Förstår inte varför den kommer fram så där titt som tätt! 

Är det gamla erfarenheter som gör sig påmind? Varför kan jag inte bara "go with the flow"? Flyta med liksom... stanna kvar i den där första känslan... inte låta mig påverkas av det som sker runt omkring? Av sånt som jag inte vet vad det handlar om... 

Är det bara för att jag är så rädd för att bli sårad? Har ju blivit det förr ...OCH överlevt.. men ändå... vill inte känna den smärtan igen...orkar inte.. varför kommer dessa hjärnspöken? 

Vill inte känna så här...vill kunna våga släppa osäkerheten.. kommer dörren öppnas mer? eller får jag fortsättningsvis bara ha den lite på glänt?

vet bara att jag vill....... våga öppna min dörr....