Sitter hemma i dunderförkylning...IGEN.... det börjar bli ganska retsamt. Hann ju inte jobba mer än en vecka så var den tillbaka igen. Men trots allt elände med feber o envis hosta så mår jag så där oförskämt BRA!

Visst...det finns saker som ger lite smolk i glädjebägaren men i det stora hela mår jag bra.. de där små små sakerna som smyger sig in i vardagen...samtalen som får mitt hjärta att le...de där skämten i telefonen som får mig att brista ut i asgarv...

Ja de där roliga stunderna som gör vardagen lite lättare. Det gör mig riktigt riktigt glad.

Även om jag inte vet hur det ser ut om en vecka..eller ens i morgon... men just NU mår jag alldeles utmärkt. Jag vågar nog påstå att jag känner mig lyckligt lottad.

Det är en känsla jag inte är van vid...försöker att inte tänka på Newtons law... den där om att inte vara för glad..för snart kommer det något som raserar glädjen igen... nä...den känslan skakar jag av mig...försöker i allafall..

Sen att jag har fått jobba hemifrån trots att arbetstelefonen är avstängd...ja..det är inte mycket att göra åt saken... tyvärr är det ju några som har mitt privata nummer....o jag försöker guida o leda jobbet så gott jag kan...men jag gör det efter min ork och förmåga nu när jag inte är pigg..för tydligen kan inte några tänka själva... men men... det får vara som det är ändå... jag svarar om och NÄR jag orkar.

Inväntar junior som för tredje gången idag lovat att sätta upp hyllan i köket... hade satt upp den själv om orken fanns....skulle ju vara önskvärt om mina två juveler kunde hålla sig hemma iaf liiiiite så jag fick lite hjälp nu när jag nära nog är svimfärdig o däckad i feber... men man kan inte få allt...