Det kommer över mig ibland... sorgen ..saknaden..tomheten.. ibland får jag för mig att jag ska ringa..när det slår mig....jag KAN inte...du kommer ändå inte svara.

Trots att vi inte pratade de sista två månaderna av ditt liv så är det så tomt..vi ringde ju alltid till varann..att det blev tyst de där två månaderna har sin förklaring. Jag väntade ut dig, täntke att han ringer snart igen, när det "gått över". Det gick över..men vi hann aldrig prata med varann innan du var borta.

Hur kan någon lämna ett så stort tomrum efter sig? 

Det är ju över två år sedan vi avslutade vårat förhållande.. men vänskapen fanns där.. tror kärleken fanns kvar också..långt därinne.. men omständigheter gjorde att vi inte kunde fortsätta tillsammans. Vi grät båda två när jag valde att lämna dig, men vi behöll vänskapen. 

Det är jag så tacksam över. Att jag fick behålla dig som min vän.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Men du har fått ro nu hjärtat. Du har fått träffa din son som du saknat så mycket. Vi andra..dina barn..dina syskon..din mor..dina vänner får gå här och försöka ta oss framåt utan dig i våra liv. 

Vila i frid vännen min... sov så gott. Älskar dig