Hur mycket skit behöver man egentligen?.... 

Ska man ha hur mycket som helst? Tokröjt uppe på vinden, kartonger med mjukisdjur (sen barnen var små), kartonger med barbiegrejer..åxå sen barnen var små ( o några fanns faktiskt kvar som var mina en gång i tiden åxå).. kläder sen barnen var små... varför spar man på så mycket skit?

Ok.. en del käder vill jag ju ha kvar av nostalgiska skäl.. fast egentligen vet jag inte varför?..vadå nostalgiska skäl..det är ju inga kläder som ungarna överhuvudtaget kommer få på sig igen...

För hur ska HAN med sina 183 cm o 46 i skor nånsin kunna få på sig sparkdräkt modell nyfödd

Eller ska HON kunna klä sig i ryschpysch o volanger?

Nää det finns inte på kartan att de kommer i något sådant.

Eller ens sätter sig o leker med Barbiedockor eller Policeforcegubbar..

den tiden är förbi.. men....det finns ett MEN

Barnbarn.... det kommer väl såna någongång åxå.. kanske gillar barnbarnen alla gamla Disneyklassiker som jag sparat på VHS...(video för dem som inte var med DÅ på den tiden).. ni vet såna där band man spelade i en VHS-spelare...

VHS  klicka så ser du hur en VHS såg ut o fungerade..(enbart för dig som int begrip)..;)

Äh, jag är väl som farfar.... en skrotsamlare..*L'.. man jag tvivlar på att jag får någe betalt om jag skulle få för mig att sälja skiten... så skiten får helt enkelt vara kvar..

Så dä så!

Ja smått förvirrad... o trött.. kan inget vara enkel, okomplicerat?

Ena dagen si andra dagen så.. hänger liksom inte med i svängarna alla gånger. Det snurrar av oresonliga tankar... Varför är det så? Varför kan man inte bara flyta med..låta tiden ha sin gång. Man måste inte veta allt på en gång, man behöver inte "planera", har fått nog av planeringar. Vill bara ta saker o ting för vad det är... men när man inte ens vet vad DET är...hur gör man då?. Hur ska man agera?.Äh.. jag släpper det... sluta fundera så himla mycket människa!!

Det är bara att följa med.... det som sker det sker.

Nu har det varit tyst ett tag....gud så underbara dagar det har varit... inga sms som fått mig förbannad... jag har lyckats kolla på de sms som kommit utan att få ont i magen.. snälla låt det få vara så nu....låt mig få slippa. Vill ha goa glada gulliga sms... men inte av DIG! Du kan hålla dig borta...så långt bort det går.. inse...det är över! vill aldrig mer se dig... du var ett misstag.. BIG MISTAKE!..

Det är en dag i morgon åxå... undrar hur många cykelturer det blir genom stan innan jag slutar för dagen... återstår att se. En lugn dag kommer det garanterat inte bli.. men det är samtidigt skönt... dagarna går fort....snart är det helg igen.. snart lördag... snart svänga mina lurviga på Club 40.... ja jösses...snart dax för russindisco.... 

Det blev tre underbara dagar ute i sommarstugan. Visserligen städade jag så länge det var ljust ute, stugan har ju stått orörd i tre år så det var mycket som skulle dammsugas,skuras OCH möbleras om. Det stod grejer precis ÖVERALLT!. Men jag o Skrutt verkligen njöt av tystnaden. Jag satt ute på bron så fort jag fick tillfälle, njöt av mitt kokkaffe o vindens sus mellan trädkronorna. Fullkomlig tystnad. Njutning för själen.

Stugan sett ifrån vägen.

Skrutt njöt hon åxå

Avslutade första kvällen o städningen med ett glas rött från flaskan som min käre far kom upp med.

Visserligen blev jag störd några gånger av sms som tyvärr kom fram trots att jag inte ville. Vissa ger helt enkelt inte upp...hur mycket man än säger ifrån.

Men bortsett från det så njöt jag. Tog cykeln ner till byn och till kyrkogården, där mina älskade farföräldrar ligger begravda. Det skär i hjärtat av att se deras namn på gravstenen. De var ju mina "föräldrar", det var hos dem jag växte upp (iaf hela somrar, alla jullov,påsklov o helger) det var de som gav mig trygghet o kärlek när jag var liten. Flyttade till o med hem till dem när jag var 16 år och bodde där tills det var dax för mig att stå på egna ben. De har ju alltid funnits där.

Min älskade farfar Harald dog för snart 15 år sedan.

Och min fina underbara farmor Sanna dog för 5 år sedan.

Än idag kan jag lyfta luren för att ringa till farmor, tills jag kommer på att hon är borta o jag sakta lägger på luren igen. Usch den saknaden.

Nåväl.. det blev tre helt underbara dagar i tystnad. modemet fungerade inte där ute, men facebooka via mobilen gick bra så helt isolerad var jag inte.. men ingen tv. Bara jag, min hund o mina böcker.

På måndagen började jag jobba igen... rätt in i lejonkulan..ingen rast, ingen ro. Men det var skönt att vara tillbaka på jobbet.

Men nu sitter jag här hemma, efter två veckors jobb blev jag tvärförkyld, har legat o kurerat mig en vecka nu. Och jag kan ärligt säga...jag är fruktansvärt less på mina terracottafärgade tapeter i sovrummet...hua!

Nyss kommit hem från provtagning...lekt nåldyna en timme..jösses vad blod de tappade på mig.. men förhoppningsvis får jag reda på vad det är som felar.. är ju ständigt o jämt förkyld.. känner mig aldrig riktigt pigg. 

Två dagar ledigt framför mig..sen är det ny arbetsvecka...skönt....klättrar på väggarna snart.